Tyresö kvinno- och tjejjour är stolta över att få presentera en berättelse från en kvinna om hur det är leva i en våldsam relation med en man. Det här är en följetong i fyra delar som du redan nu kan läsa här på vår hemsida. Det här är del 1- den första tiden:
Efter vår första date skildes vi aldrig åt, trots att jag egentligen inte ville gå in i en ny relation efter en relativt kort tid som singel. Jag minns speciellt hur tiden stannade under vår middag, som om det skapades magi som jag inte trodde fanns. Jag hade aldrig tidigare träffat en person som honom. Han var kunnig om livet, spelade fotboll på hög nivå, drack ingen alkohol och fördömde otrohet och våld. Han skrattade som ingen annan och jag blev snabbt förblindad av hans sociala kompetens.
Jag inser idag att där och då blev jag injecerad av osund och farlig kärlek av en person med narcissistisk personlighetsstörning och borderline. Hade jag vetat det jag vet idag hade jag sprungit ifrån middagen så fort jag bara kunnat.
Vi blev oskiljaktiga, sov ihop, åt ihop, tränade ihop, skrattade ihop, shoppade ihop och jag började förstå att detta var mannen i mitt liv. Det var snabba beslut om samboskap och planering av framtiden som också innefattade en egen familj. Första tiden var konfliktfri och utan svartsjuka och jag uppskattade hans inre styrka.
Men tillvaron förändrades inom kort. Efter ca 7 månader frågade han mig hur många jag hade haft sex med. Jag minns att jag inte förstod frågan då den kom som en blixt från en klar himmel, jag ifrågasatte honom varpå han skrattade och svarade att han bara hade skämtat. Jag gjorde klart för honom att jag inte uppksattade den sortens humor.
Efter en tid började frågor om tidigare ex dyka upp allt mer. Han ville veta vad jag och mina ex hade gjort i vår relation, om vi hade bott på hotell, vad mina ex körde för bil osv.
Situationen blev ohållbar och svaren jag gav honom var aldrig bra nog för honom. Och om jag undvek jag att svara på hans frågor så blev hans fantasti större och värre än vad verkligheten var varpå jag tvingades att svara på var endaste fråga som han ställde. Svartsjukan resulterade i att han läste min dagbok när jag inte var hemma, ringde upp tidigare ex, kollade igenom min mobil och ringde upp telefonnummer som han kände misstanke om.
Jag älskade denna charmerande man som bara några månader tidigare aldrig visat den minsta svartsjuka eller ilska. Jag förstod ingenting och jag försökte bekräfta honom allt mer för att få hans beteende att upphöra. Idag vet jag att mitt agerande endast handlade om att vara medberoende till farlig kärlek.
Efter en tid utökade den psykiska misshandeln till även materiellt våld (våld mot saker eller omgviningen red anm.) Svartsjukan gick till vredesutbrott och skadegörelse. Efter varje utbrott rättfärdigade han sitt beteende och sa att han aldrig tidigare hade älskat någon så som han älskade mig. Han var rädd att förlora mig. Det kändes motsägelsefullt. Han sa aldrig förlåt, det var snarare jag som sa förlåt för att jag inte förstod honom. Han kallade mig ofta könsord och kunde i detalj berätta för mig hur ful jag var. Han var irriterad över att jag hade varit attraktiv när jag hade varit med mina ex, som han såg det, men hade förfallit totalt när jag var med honom. Men om jag gjorde mig extra fin för honom blev han misstänksam och trodde det var på grund av någon annan. Mitt motto blev därför att vara ”lagom” och nivå på lagom varierade. Efter varje utbrott kom smekmånaden vilket innebar vackra ord som lurade mig om nyfunnen insikt och han lovade dyrt och heligt att det aldrig skulle hända igen. Att vi levde i olika verkligheter skulle jag bli varse om.